Söndagar är till för roliga matprojekt tycker jag. I dag gjorde jag ett nytt försök med nya pastamaskinen. Mitt första försök var katastrofalt, men nu gick det bättre. Fast det lär nog dröja innan resultatet är perfekt. Men det är väl bara att öva och öva antar jag.

Vad gör väl en snöstorm utomhus då det råder lugn och ro inomhus? Jag har i alla fall världens bästa lördag med glossiga magasin, god mat och frid i själen.

Jag älskar januariväder. Fast lite kallt var det allt och jag var livrädd för att vi skulle vara tvungna att rädda tokstollarna på den tunna isen. Som tur var vinterhavet nådigt mot sina äventyrslystna besökare.

I januari njöt vi av Senegals värme och mannen blev störtkär i landet. Det gjorde mig otroligt glad. Jag är ju trots allt nästan en senegales.I februari var det svinkallt, men mycket ljust och vackert med all snö och is. I mars var det inte särskilt vackert för då höll jag på att skriva ihjäl mig då gradun skulle lämnas in. I april kunde jag äntligen ägna mig åt roligare och viktigare saker än min gradu. I maj kom värmen smygande och vi firade första maj i Kristinestad.I juni tackade man minsann inte nej till utelunch på Strampen. Särskilt inte om lunchsällskapet var denna vackra kvinna. I juli jobbade jag på tidning och skickades till Oslo för att skriva om alla hemskheter Breivik ställt till med. Får fortfarande ångest när jag tänker på den konstiga stämningen i staden. I augusti blev jag faster för första gången och blixtförälskad i det lilla barnet. I september vinkade vi hejdå till mina föräldrar som flyttade till Senegal för två år. Jag grät floder. I oktober välkomnade vi ett till litet barn då mannen blev morbror åt en förtjusande liten tös. I november ställde vi till med farsdagsmiddag och väntade på snön. Den kom aldrig. I december var jag på rekordmånga kalas. Nepeles regnbågskalas var en stor hit. Vet ni, det är svårt att göra ett år rättvisa med bara 12 bilder.

Den här mannens nattliga eskapader borde göras till en tv-show. Hans sömnpratande och yrseltillstånd gör i alla fall mina sömnlösa nätter mycket roligare. Ibland tränar han konstsim, ibland går han på spionrundor i vardagsrummet och ibland pratar han koreanska. Nordkoreanska för att vara exakt. I natt upprepade han flera gånger att han är Zlatan och vid 3-tiden traskade han till kylskåpet och kom tillbaka med två glas julmust och en besynnerlig norsk dialekt. ”Man måste tänke på vätskebalense och da är det akkurat att dricke julemyste” förklarade han myndigt. Bättre underhållning får man leta efter.

Det är mycket av den varan på den här bloggen just nu. Jag har tvingats fixa en supersorterare som är så effektiv att den sorterar bort vettiga kommentarer också. Sen hittar jag dem i papperskorgen tusen år senare. Det kan jag tycka är lite synd. Hoppas spamläget blir bättre snart.

Julen kom och julen gick. Jag var den lataste fotografen i mannaminne så den här bilden får sammanfatta helgen. Vackert så.

I går skulle jag baka Leilas franska macroner. Jag är säker på att om Leila hade sett mitt patetiska försök skulle hon ha dött av skratt. Tänk att sådana små kakor kan ställa till så mycket bekymmer. I dag försöker jag höja mitt självförtroende genom att laga ischoklad. Smälta choklad och kokosfett kan väl ingen misslyckas med.

Svarta leggins och långa urtvättade strumpor med hål på tån. En klädsel som är galet ful, galet skön och mycket passande för en jullovsfirare som inte tänker ta ett endaste steg utanför dörren i dag.

I går kväll ringde det på vår dörr sent på kvällen. Mannen öppnade och blev anklagad för att såga så det hördes i hela huset. Det var bara det att det inte var vi, utan grannarna under oss som bestämt sig för att snickra, renovera eller vad de nu nu gjorde. Mannen tog anklagelsen med ro och tyckte i stället att det hela var mycket roligt. Tänk att någon faktiskt trodde att det var han som sågade. Han som knappt hållit i en såg. Jag kan inte annat än hålla med om att det är en osannolik anklagelse. Min man är mycket, men någon Martin Timell är han inte.

Ibland känner jag mig lite som Grinchen när det kommer till sådant som hör julen till. Jag tycker inte om jultårtor, pepparkakor, risgrynsgröt eller glögg. I år har jag också märkt att jag inte har mycket till övers för julpynt och att sådant faktiskt kan göra mig lite illamående. Tulpaner och ljus i massor kan jag däremot leva med. Alltid något.